Kulturrelativism

Jag kollar på dokumentär om Iran och Saudiarabien. När Irak invaderade Iran i början av 80-talet lyckades Khoemini övertyga horder av människor, inklusive barn, att slå tillbaka trots materiellt underläge. Barnen fick halsband med nycklar till paradiset och sprang genom minfält, skyttegravar och flygattacker. Till slut lyckades man vända kriget genom att offra stora mängder av människor. (Då ingrep Saudiarabien och USA m.fl.)

Jag tänker på gruppselektion, kulturell evolution och etisk non-naturalism (eller är det relativism?). I ett parallellt universum överlever (endast) iranierna och deras "sekteristiska" shiitism; och det normala = acceptabla = rätta = goda innefattar bl.a. barnsoldater, martyrskap, teokrati, patriarkat etc.

När jag var ung och dum så var jag relativist på riktigt. Nu plötsligt, för första gången på länge, förstår jag (lite) hur jag tänkte då. Skillnaden är att lidande - inklusive andras lidande - har blivit verkligare och viktigare i takt med att jag blivit äldre. Och då pratar jag inte om psykiskt lidande av det slag som endast uppstår i kontrast mot andra bedömningar och tillstånd. Men likväl känns denna... naturalism som ett slags relativism.

Förstår du vad jag menar med "kontrastlidande"? Jag vet att många har svårt att ta till sig den idén. Det är en av de saker som gör t.ex. slöjdebatten så komplicerad.

—

Åh, meta-etik är så jävla snårigt, och jag har aldrig lyckats hitta någon konsekvens i alla termer som används. Låt mig försöka skissa landskapet, och förlåt mig mina synder!

I. Finns det en meta-etisk himmel, där objektiva moraliska Sanningar existerar?
a) Ja.
b) Nej.

II. Kan vi i så fall få tillgång till denna himmel?
a) Ja.
b) Nej.

III. Kan vi operera med moraliska sanningar?
a) Ja, ty 1a och 2a.
b) Ja, trots 1b och 2b.
c) Nej, ty 1a men 2b.
d) Nej, ty 1b.

IV. Kan vi jämföra dessa sanningar?
a) Ja, ty 3a.
b) Ja, ty 3b.
c) Nej, trots 3b.
d) Nej, ty 3c eller 3d.


Sam Harris misstag är att förväxla det han faktiskt tror, 4b, med vad han säger att han tror, 4a. (Han förväxlar alltså sanningar med Sanningar.)

Relativister, i den mest bespottade bemärkelsen, tror 4d.

Relativister av andra slag kan hävda:
i) att vi inte (ännu) har ett fullgott underlag för definitiva rangordningar; eller
ii) att vi inte (ens i princip) kan få det; eller
iii) att vi inte är, eller någonsin kommer att bli, överens om när vi har ett sådant underlag; eller
iv) att vi inte ens då kan besluta eller komma överens om hur det underlaget ska användas.

Jag tror att de flesta av oss önskar att så många som möjligt ska ha det så bra som möjligt, och att det viktigaste av allt är att minimera fysiskt och psykiskt lidande.

I min text försökte jag uttrycka två olika saker:

[A] Det är fullt möjligt att två olika samhällen, X och Y, är likvärdiga med avseende på välmående trots att deras vanor ser olika ut.

Alla människor i X går klädda i blå overaller och bryr sig inte om kläder - det finns bara en sort. I Y kan man välja mellan fem olika färger på sin overall. Färgen i sig spelar ingen roll, men valfriheten och kontrasten ses som ett värde i sig - eller inte; den är bara en neutral normalitet.

Allt annat lika, så tänker jag att det inte är uppenbart att Y är bättre än X.

Om en person från X flyttar till Y så kan det hända att den personen upplever ett ökat välmående, av valfrihet eller kontrast eller båda - oavsett om personen själv byter kläder.

Men det är fortfarande inte uppenbart, tänker jag, att de människor som lever kvar i X har det sämre än de i Y på något sätt.

Om människor i X börjar observera Y så kan de reagera på olika sätt. Bland annat kan en del människor uppleva att deras välmående nu *försämras* genom kontrasten mellan enfärgat och flerfärgat eller mellan val och icke-val. En "relativ fattigdom" uppstår alltså - ur intet (?) Detta skulle då utgöra ett exempel på "kontrastlidande".


[B] I befintliga teokratier uppstår helt klart lidande som inte har någon motsvarighet i dagens Sverige. Men låt oss för resonemangets skull ponera att det vid historiens början endast fanns två grupper, X och Y. X var hierarkiskt och livet präglades av religiösa föreskrifter. I Y var det inte så. Mängden lidande i de båda samhällena var ungefär densamma (go figure!), och den var betydligt större än i dagens Sverige.

Konflikt mellan X och Y uppstod. De var materiellt och befolkningsmässigt jämnstarka, men X utplånade Y på grund av att religionen och samordningen ökade människornas kamp- och offervilja.

Sedan dess har moralisk utveckling skett fortlöpande i X. I en hypotetisk framtid förekommer lika lite (eller mycket) lidande i X som i dagens Sverige. X är fortfarande hierarkiskt och livet präglas av religiösa föreskrifter. Om Y inte hade utplånats av X så skulle det i samma hypotetiska framtid (eller i en annan) förekomma lika lite (eller mycket) lidande i Y som i dagens Sverige. Y skulle fortfarande inte vara hierarkiskt eller präglats av religion.

Att säga att X är moraliskt ekvivalent, eller inte jämförbar, med Y är en form av relativism. Beroende på kvalifikationer så kan detta uttrycka många olika former av relativism.

En del av dem har jag svårt att vifta bort.