Kunskap som sann, berättigad tro

Kunskap = sann, berättigad tro

...är en klassiker inom filosofin. När kan man säga att man "vet" något? (Och inte bara att man "tror" något.) Ett vanligt förslag är att tre krav ska vara uppfyllda:

1) För att "veta" något måste man (aktivt) "tro" det - alltså hålla det för sant.

2) Det måste också vara så att det faktiskt ÄR (objektivt) sant - även om man själv inte kan kontrollera det vid den aktuella tidpunkten.

3) Man måste dessutom ha - och kunna ge - goda skäl till varför man tror sig veta något. (Och vad som räknas som tillräckligt goda skäl är förstås en lååång diskussion i sig själv.)

Det visar sig emellertid att denna definition av kunskap lider av åtminstone ett problem. Det finns nämligen fall som uppfyller alla tre krav, men som ändå inte passar in på det vi intuitivt skulle kalla för "kunskap". En kategori av sådana fall är s.k. Gettier-problem. Här kommer ett exempel:

Du brukar sitta i vardagsrummet och titta ut genom fönstret. Där utanför finns ett träd. I trädet sitter ofta småfåglar. Just i dag, när du tittar ut genom fönstret, ser du en gråsparv i trädet. Du "vet" att det sitter en gråsparv i trädet, eftersom 1) du tror att det gör det (du ser ju det med egna ögon); 2) det faktiskt ÄR så att det sitter en gråsparv i trädet (lita på mig!); och 3) du har goda skäl att tro det (det finns ingen anledning för dig att tvivla på dina sinnesintryck i detta fall; du har många tidigare erfarenheter av att det faktiskt brukar sitta fåglar i trädet; dessa erfarenheter har bekräftats på olika sätt, gång på gång).

Men nu visar sig det sig att just idag står jag nedanför fönstret. Jag har tidigare tagit ett högupplöst fotografi av den utsikt du har från stolen där du sitter, och skrivit ut fotografiet på en duk som jag sedan spänt upp precis utanför fönsterrutan. När du tittar ut är det alltså ett fotografi av ett träd med en fågel du ser - inte det faktiska trädet eller den faktiska fågeln.

Om vi nu tittar på våra tre krav igen så verkar det som att de fortfarande är uppfyllda: 1) du tror att det sitter en fågel i trädet; 2) det råkar faktiskt också sitta en fågel i trädet (bakom duken med fotografiet); och 3) alla dina tidigare goda skäl att tro att det sitter en fågel finns kvar. Men verkar det fortfarande rimligt (för en utomstående) att beskriva situationen som att du "vet" eller "har kunskap om att" det sitter en fågel i trädet? Skulle du själv, efter att du upptäckt mitt trick, påstå att du "visste" att det fanns en fågel i trädet?

---

Titta på en kort film om kunskap som sann, berättigad tro; och om Gettier-problem!