Jag heter Björn och är snart 50 år. Det var mycket länge sedan jag kunde säga något som jag faktiskt kan säga just nu - när jag läser kapitel 9 i boken Beginning of Infinity av David Deutsch, "Optimism" - nämligen: Detta förändrar min världsbild!
När det gäller pudelns kärna, optimismen, så är det bl. a. just Deutschs (om)definition som jag finner omvälvande. Ondska i detta sammanhang handlar inte om något vänsterflum om endast strukturella förklaringar till brott eller förnekandet av moraliskt ansvar. Här handlar det i stället om allt som förhindrar eller begränsar framsteg. En allvarlig opportunity cost, vilken är moraliskt förkastlig att inte minimera, är alltså att vara pessimist.
Försiktighetsprincipen framstår som orimlig eftersom det inte finns något Spaceship Earth eller några good old days. Den enda vägen är framåt. Att allt annat än teknikoptimism är inskränkt är sannerligen en tankeställare för mig! Att "chansa" genom att förbruka för tillfället begränsade resurser i hopp om att upptäcka fler och bättre förutsättningar är inte oansvarigt utan självklart. Detta går verkligen på tvärs med mina käpphästar.
Och detta är bara ett av flera teman i boken som ger mig svindel. Ett annat exempel är den oändliga kapaciteten hos människor och vetenskap - även när det gäller etik och metafysik.
Enligt Deutsch så har vi alltid befunnit oss i "kris", just genom att inte handla tillräckligt.
Kortfattat kan man nog säga att jag hittills undermedvetet närt illusionerna om Spaceship Earth, Principle of Mediocrity och försiktighetsprincipen. Alla dessa tre har jag nu blivit övertygad om att mjuka upp. Jag har också rört mig närmare både metafysisk och etisk realism (misstänker att jag misshandlar dessa termer något). Och jag har tagit åt mig argumentationen att mänskligt tänkande, trots brister, manifesterar en unik universell beräkningsmekanism som givet tillräcklig tid och förutsättningar kan ge oss/universum i det närmaste evigt liv och obegränsad utveckling.
Eller så här: Jag har insett att teknikoptimism, i någon mening, är och alltid har varit nödvändig - och kanske t.o.m. ett moraliskt imperativ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar