Dagens ord


Ansvar väger tyngre än frihet - Responsibility trumps liberty

5 mars 2009

Glöd

Jag kom att tänka på en trevlig läsupplevelse för några år sedan: Glöd av Sándor Márai.

Bonniers framåller i marknadsföringen en recension i DN, där Ole Hessler skriver:
Márai placerar strategiskt berättelsens nu i det grynings-ögonblick när allt står och darrar mitt emellan lidelsen och förnuftet…

Ja, det är ju detta som är så fascinerande - på flera plan. Häxprocesser - upplysning; inkvisition - naturvetenskaplig revolution; alkemi - industriell revolution; Frankenstein - medicinsk guldålder; viktorianism - bröderna Humboldt; fin de siècle - Sherlock Holmes... Denna idéhistoriska sinuskurva verkar ständigt öka i frekvens (men bibehålla konstant amplitud?).

Jag skrev någonstans:
Många – inte minst Marton – verkar medvetet missförstå kognitivismen. Han anklagar bl.a. den moderna psykologin för att ha anammat positivismens utifrån-perspektiv. Och där har han faktiskt en poäng, om man betänker hur mycket av den psykologiska forskning som bedrivs idag som går vilse bland multivariata variansanalyser men envisas med att (förväntas) fälla generella och kategoriska uttalanden. Jag har läst mycket sådant, och själv bidragit. Men att skälla kognitivismen för behaviorism, och återvända till (en variant av) introspektion, är en (post-modernistisk) överreaktion som påminner om romantikernas (misslyckade) förträngning av den rationalistiska tendensen.

På det psykologiska planet beskrivs vi människor kanske bäst i kvantfysikaliska termer, både som individer och som grupp: på något sätt verkar vi befinna oss i flera olika tillstånd samtidigt, medan varje försök till bestämning ger upphov till en närmast godtycklig placering någonstans mellan skalans extrempunkter.

Av någon anledning verkar just den andra halvan av 1800-talet utöva en särskild attraktionskraft - åtminstone på mig. (Jag minns fortfarande med värme det snart tio år gamla datorspelet Arcanum, men borde kanske snarare anföra de ständigt populära kostymdramer som regelbundet produceras för TV.) Är det så att denna epok uppvisar historiens dittills högsta intensitet, samtidigt som den är tillräckligt avlägsen för att vi ska förmå att distansera oss till den?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar