Du sköna nya värld

Göran Rosenberg önskar nog att han kunde äta upp sitt förord till "Du sköna nya värld", vilket han skrev för snart 20 år sedan. "Vi behöver inte oroa oss för Orwells framtidsvisioner längre; historien är slut". Och det är bara början: Sen följer den äppelkindade liberalens vanliga flum om fri vilja och mänsklig kreativitet, och den garderobskonservatives kvasireligiösa dravel om högre mål och mening förenat med småborgerliga kärnfamiljsideal.

Huxleys egna förord till den andra upplagan, skrivet 15 år efter originalet kom ut (och alltså efter 30- och 40-talens händelser) är betydligt intressantare. (Very Bad Wizards var inne på liknande tankar nyligen.) Men även här återfinns en del av samma tankegods. Huxley målar nu upp tre - till skillnad från tidigare två - möjliga poler:

1) militaristiska diktatoriska nationalstater i evig kamp med varandra (i princip Orwells värld; läste Rosenberg inte detta?)

2) en enda överstatlig diktatur - den som faktiskt beskrivs i boken

3) en starkt decentraliserad värld à la Kropotkin - där varje enskilt samhälle i bästa fall verkar likna det Rosenberg vagt skissar på

Jag reagerar på att pol 1 och 2, och liknande resonemang, nästan alltid blir karikatyrer och varnande exempel. Vad är det för fel på utilitarism? På välstånd? På vetenskap och teknik? På ordning och reda? För flumliberalen verkar dessa i sig vara problematiska - även om varningarna som ges också motiveras med möjliga eller oundvikliga problem. Det som verkligen skrämmer flumliberalen, minst lika mycket som möjliga och faktiska excesser, är avsaknaden av "magi". Men det finns ingen magi. Lägg av!

Huxley skriver att han önskar att det vore möjligt att hitta en tredje väg för Förnuftet, där det kan underställas människans Högre Mål och Mening. Om han (och Rosenberg) med detta endast hade menat att vi ska använda teknik i människans tjänst och inte tvärtom så hade jag hållit med. Men det gör de inte: De silar mygg - välbefinnande på "artificiell" väg är alltid suspekt - och sväljer kameler - det faktum att industrialisering, kapitalism och konsumtionssamhälle under hela den moderna epoken *inte* brukats till allmänt välstånd utan i första hand till ökade klyftor. Även om de själva inte tillhör den yppersta eliten så ingår de i en klass självgoda popfilosofer som mentalt masturberar om anarkistisk tankefrihet, kreativitet och uppgående i något mystiskt högre medvetandetillstånd - fast med mindfulness i stället för droger förstås.

https://www.lindco.se/bocker/du-skona-nya-varld/


---

Den här boken står på min att läsa-lista:

The Age of Surveillance Capitalism
The Fight for a Human Future at the New Frontier of Power
av Shoshana Zuboff

Typiskt sånt som vare sig Rosenberg eller Huxley varnar för - och kanske inte ens bekymrar sig om.