Svagheter i Haidts resonemang

Grimsholmens naturreservat, 10 km söder om Falkenberg

1. Haidt blandar ihop psykologi och filosofi; deskriptivt och normativt; moral och etik; "är" och "bör". 

2. Haidt ser inte att evolverade kapaciteter kan användas för att transcendera sina ursprungliga syften och svagheter. 

3. Haidt tillmäter alla moraliska instinkter samma vikt, vilket ironiskt nog inte kan motiveras som annat än en ansats till rättvisa - just den instinkt vars betydelse han vill minska. 

4. Haidt är inte konsekvent i sin diskussion om biologisk kontra kulturell evolution, och om medfödda kontra inlärda beteenden. Han lyckas inte förklara varför liberaler inte värderar lojalitet m.m.; alternativt varför konservativas betoning av lojalitet m.m. skulle vara "naturligare".

5. Haidt säger att utbildning inte påverkar personlig moral. Enligt honom kan det politiska samtalet aldrig höja sig över en minsta gemensam nämnare, där debatter huvudsakligen ses som (riggade) retoriska tävlingar. Han ser inte att utbildning kan resultera i en benägenhet att underkasta sig kollektiva ramar som i sin tur formar individuella beteenden. 

6. Haidt överskattar värdet av det jag kallat "kvarterskyrkan" (*) och sportfanatism. Samtidigt underskattar han den solidaritetsbyggande potentialen hos mer "universalistiska" rörelser. Haidt verkar tro att "rationalister" saknar sociologiska och existentiella insikter.

7. Haidt kan inte tänka sig en vänster som inte också är närmast libertariansk. Han menar att "liberals" egentligen inte är intresserade av rättvisa; de ogillar bara att bli utnyttjade av andra som har det bättre än de själva. Högern, däremot, har insett vikten av solidaritet - men bara med de närmaste (och bättre än så blir det inte). Socialism, i den mån något sådant finns, likställer han med fascism. För att få sina antaganden att gå ihop med enkätsvar från internationella undersökningar tvingas han lappa och laga sin teori om moraliska grunder tills den blir hopplöst komplicerad.

8. Haidt verkar inte vara det minsta bekymrad över globala problem som miljöförstöring och klimatförändringar. Viktigare är, enligt honom, samhällens rätt att sköta sig själva.

---

(*) I praktiken är liberalismens autonoma individ beroende av kollektiv på flera nivåer. Trots att moderniteten skenbart tycks frikoppla individen från en mängd beroenden, visar en närmare inspektion tvärtom att dessa beroenden ökar i både styrka och antal. Detta beroende döljs och förnekas genom att hävda att just - och endast - den egna, lokala gruppen, "kvarterskyrkan", representerar det rätta och nödvändiga.

---

Uppdatering 17/7:

Jag störde mig mer än väntat på Haidts bok. På Olle Häggströms blogg skrev jag nyligen:

Efter att nyligen ha läst både Haidts och Greenes böcker (i omvänd ordning) är min uppfattning att Greene är betydligt vassare. Faktum är att jag mot slutet av Haidts bok upplevde honom som desperat raljerande: Han vill så gärna vara en upplyst "liberal" men blir med åren alltmer konservativ (och religiös?) och svingar vilt omkring sig för att försvara sina instinkter. 

Kärnan in Haidts bok är ett (1) enda diagram. Förutom de metodologiska invändningar man kan ha om detta (se t.ex. Greene) är större delen av boken spekulation. 

Visst är det intressant att människor värderar olika aspekter på olika sätt. Jag tycker att detta är det viktigaste forskningsområdet som finns! Men Haidt kommer inte mycket längre än till att formulera det uppenbara (som t.ex. att religiösa idéer om "renhet" har rent hälsofrämjande ursprung). Han lyckas vare sig förklara varför olika människor har olika värderingar; eller föreslå lösningar. Framför allt är han mer intresserad av att motivera status quo än av det långsiktigt bästa.