Dagens ord


Ansvar väger tyngre än frihet - Responsibility trumps liberty

16 nov. 2019

Östlig harmoni och västlig instrumentalism

In 1405, Admiral Zheng set off from China with a glorious armada, leading three hundred magnificent ships on a thirty year odyssey to distant lands as far afield as Africa.  Everywhere he wen, Zheng - a muslim by birth whose father had completed a pilgrimage to Mecca - heightened the prestige of the empire. He left such a fine impression that, in some parts of Southeast Asia, he was even deified, with temples still venerating him to this day. His ships inspired awe in those he visited - not surprisingly, since his crew of twenty-seven thousand men was larger than the entire population of man ports of call. Indeed, his fleet was the largest the world had ever seen, dwarfing the technological capabilities of Europe at that time. Zheng's largest ships had as many as nine masts and luxurious cabins with balconies, while his armada included troop and horse transports, patrol boats, warships, and tankers holding fresh water. 
Later that century, Christopher Columbus set sail from Spain with a crew of ninety men in three threadbare boats, each of which could have fit ten times into one of Zheng's. After just three days, one of their rudders broke, and they had to stop in the Canary Islands for repairs. 
And yet, in spite of this enormous technological chasm, it was Columbus's voyage that would change the course of history, while Zheng's armada left virtually no imprint on the world. Why?


(Hur stora var de spanska och engelska armadorna på 1500-talet? Hur stora var de persiska armador som belägrade Grekland redan 500 år f. Kr.? Varför jämföra en upptäcktsresa med en eriksgata? Hur kunde Alexander erövra större delen av Asien 350 f. Kr.?)


Jag fick en kraftig ingivelse. Satt och funderade koncentrerat och inspirerat en lång stund. Hittade kopplingar mellan Heyes, Tomasello, Wrangham och Lent, m.fl.

Kanske finns det en ”reduktionistisk” version av Lents argument. Och kanske börjar den med Diamond (longitudinell topografi).

Av evolutionär logik och tillfälligheter var det nog ändå judarnas stamfäder som låg bakom den västerländska instrumentalismen. Vi är det utvalda folket; jorden är vår att förbruka. De arkaiska hebréernas skoningslösa egocentrism och övernaturligt förstärkta självförtroende (i en karg miljö) kanaliserades så småningom in i kristendomen och vidare in i både renässans, upplysning, vetenskaplig och industriell revolution. Detta i en, i jämförelse med sydostasien, relativt karg och glest befolkad miljö. (Det här är inte antisemitism; de råkade bara vara den av alla konkurrerande etniska grupper som fick störst kulturellt genomslag.)

Så skribenterna i Dagen har nog en poäng när de, provocerande, hävdar att västvärldens ”framgång” vilar på det kristna arvet (snarare än - enbart - på axialtidens greker och deras dualism och den därifrån spirande västerländska rationalismen).

I Kina och sydöstasien (Orienten) var klimatet mildare, den odlingsbara marken mer vidsträckt och homogen och matproduktionen större och mer kollektiv. Det ledde till en längre gången genetisk (?), ontogenetisk och kulturell självdomestikation än i nordvästra Europa, vilket i sin tur undantryckte individualistiska och streberaktiga (aggressiva) tendenser och tvingade fram normer för långsiktig samexistens, ekvilibrium, kretslopp, harmoni.

Lent hävdar att Kina på 1000-talet var teknlogiskt överlägsna Europa i början av 1600-talet. Jag tänker att de kulturella miljöerna vid det här laget var så olika att Öst kunde vidmakthålla sitt fokus på harmoni trots tusen år av teknologiska ”lockelser”, medan Väst så snart tillfälle gavs drog iväg mot en alltmer accelererande exploatering. Öst stod emot Väst ökande inflytande i ytterligare 300 år, men har nu (tillfälligt?) tvingats att kämpa mot - och besegra (!) inkräktarna på deras egen planhalva.

När Kina nu uppnår världsherravälde, kan vi då se fram emot en återgång till (globalt) kretsloppstänkande? (Mer eller mindre auktoritärt.) Eller är Öst nu för alltid korrumperat? Även om det vore tänkbart, är det likväl för sent? Jordens komplexa system har i Antropocen kastats in i en ny ”hysteres” där endast kamp för överlevnad och flykt är alternativen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar