Dagens ord


Ansvar väger tyngre än frihet - Responsibility trumps liberty

26 jan. 2017

Den fantastiske Mr. Knight




Läs det välgjorda och tankeväckande reportaget i senaste numret av magasinet Filter (#54, 26/1 2017)!

Det här var mina egna intryck av Mr. Knight, efter ett föredrag i kommunal regi 2012. Jag vågar påstå att det, även utan vetskap om mannens egentliga bakgrund, var uppenbart att något var fel. Och inte bara - eller ens främst - på föreläsaren själv...




---

Uppdatering 22/2 2017: Mediefavoriten som föll (P1 Medierna, 18/2 -17)


22 jan. 2017

What is true?




It is painfully ironic that a deeply conservative person can accuse the left of having abandoned rational discussion and the pursuit of solutions to political problems - and rightly so. As if the right has ever been interested in participating!

But this is what postmodernism has accomplished. The left has truly f**ked itself. In the post-truth society, cynical right-wingers can plausibly claim the rational, if not the moral, high-ground.

The irony deepens when said conservative then goes on to present his own brand of relativism, calling it "pragmatism" but essentially advocating a medieval world-view.

I was prepared to believe Peterson's initial description of the current goings-on in Canada and at his university. So initially he came across as a defender of reason. But then it became clear that he's not interested in reason as such but rather in cementing traditional gender roles as part of his religious conservative agenda.

2 jan. 2017

Termodynamik och civilisatoriska narrativ

Pinkers senaste text för Edge har delats flitigt de senaste dagarna.

Alla livsformers slutgiltiga mål är att kämpa mot en ständigt ökande entropi, genom att utnyttja energi och information för att bygga nischer av ordning. Eftersom sannolikheten för gynnsamma konfigurationer är så liten är det naivt att skylla mindre gynnsamma konfigurationer på otur, dumhet eller oskicklighet - eller att ens tro eller hoppas på möjligheten att uppnå eller bibehålla sådana konfigurationer. Men vi borde åtminstone försöka.

Konservativt?



Civilisatoriska narrativ:

I. Kretslopp. Genom att inte rubba balansen i ett ekosystem kan det förbli en evighetsmaskin så länge som stjärnljus tillför ny energi utifrån. Naivt? Trädkramande ter sig kanske något mer realistiskt om man räknar alla livsformer som medskapare.

II. Slocknande stjärna. Vi lever i en ström av stjärnljus. Studsar som pingisbollar på en vattenstråle. Tunga skovelhjul driver vårt tivoli. Strömmen avtar sakta i styrka och tar slut en dag. Studsa så länge den varar!

III. Escape velocity. Oavsett hur mycket energi som tillförs utifrån fortsätter oordningen att öka i vår närhet. Vi bidrar både till att öka den och till att motverka den, men nettoeffekten förblir negativ. Kan vi skapa en så kraftig koncentration av ordning, innan möjlighetens fönster stängs, så att åtminstone några av oss kan migrera till ett nytt system? Kan vi trampa oss ur träsket?

IV. Kapplöpning. Vi kan inte enas om vilket civilisatoriskt narrativ som bäst beskriver vår existens. Även om vi vore överens skulle varje satsning innebära en chansning. Olika gruppers strävanden motverkar varandra. Kommer någon grupp i slutändan att rädda de andra? Om inte, beror det i så fall på bristande samordning eller på teoretiska eller empiriska gränser och tillfälligheter?